Pusselvädret är här. Det blir så mörkt och så tidigt. Jag har lite svårt för det här, tycker helt enkelt att det känns kväll alldeles för tidigt. Men det är bara att bita ihop, snart vänder det! I helgen kom i alla fall ett pussel fram på bordet. Jag är uppväxt i ett hem där ett pussel alltid låg framme. Min pappa var helt enkelt tokig i stora och komplicerade pussel. Det hände allt som oftast att han hängde av en dörr för att få plats att lägga upp alla bitar. Som tur var fick alltid badrumsdörren och våra sovrumsdörrar vara orörda.
Vi satt ofta tillsammans och lade pussel och vårt motto var, den som inte hjälper till att vända alla bitar får inte vara med och lägga pusslet. Men ibland var min mamma och bror där och ville var med…
Här valde jag ett pussel med motiv från Venedig. Kan vi inte åka på weekendresor och semestrar får man helt enkelt istället ta hem resmålen. Det här är ett pussel i endast sepia nyanser som gör det hela lite knivigare men ju svårare desto roligare.
Om du inte brukar lägga pussel, bara gör det, helt fantastiskt roligt och mysigt att samla de närmsta för en pusselkväll (bara alla hjälper till att vända bitarna det vill säga).