Jag har alltid sagt: När jag blir pensionär ska jag börja med dockhus som hobby. Alltså jag har inte varit en sån där fantast så att jag gått och räknat dagarna till min pension. Det här bestämde jag i övre tonåren, nu har jag hunnit bli 56 år. När vi varit ute och rest, kanske kommit förbi en hobbyaffär där de haft dockhusprylar har jag ju tittat och beundrat men jag har aldrig smygbörjat min pensionärshobby. Tills en dag, då det bara sa ”kaboom” och det sög till ordentligt i dockhustarmen.
Det var i samband med att jag höll på att rensa undan i min mammas hus då hon flyttat till ett demensboende. Jag körde bilen dit och tillbaka ett otal gånger, 1 timme dit och 1 timme hem. På en visserligen vacker väg men när man kör den ofrivilligt blir den helt enkelt inte lika fin längre. Då satt jag och tänkte på att jag måste ”unna” mig något roligt för att kunna hantera det tråkiga. Det första som dög upp i mitt huvud var DOCKHUS! En vecka senare har jag mitt stora fina byggprojekt, 3 våningar + källarplan med liten trädgårdstäppa. Allt i omålade och omonterade delar. Vilken tur att jag började 10 år innan min pension! Det här får ta precis hur lång tid som helst, ett dockhus blir nog aldrig färdigt (precis som ett vanligt hus). Och förresten så kommer jag nog aldrig heller att gå i pension.
