Märka handdukar. Alltså, jag har alltid tyckt om att hålla ordning i linneskåpet. Minns när jag var mindre, då kunde jag få infall att städa i föräldrarnas linneskåp då jag tyckte att det var rörigt där. Jag drog ut allt för att sedan vika om och fixa till det. Nu i vuxen ålder tycker jag det är lika givande, dock har vi under rätt så många år haft det lite trångt och inte riktigt bra plats i linneskåpet. Nu efter att vi byggt till och skapat nya utrymmen kan jag äntligen få till det där ordentliga linneskåpet.
Häromdagen gick jag igenom en påse som legat och väntat… En påse med rentvättade linnehanddukar och dukar. Jag strök upp allt och hängde på tvättlinorna för att torka helt. Jag hittade bland annat en vad jag trodde var en löpare. Själv använder vi inga dukar så jag var väl beredd på att rulla ihop den och låta den ligga fint och orörd i linneskåpet. När jag tittar närmare på vepan är det inte alls en vepa utan en vävd remsa avsedd för att klippas ned till mindre handdukar. Wow, va glad jag blev. Det var lurigt för ”vepan” var fållad på kortsidorna, så antagligen har min mamma även blivit lurad.
Det är säkerligen min kära farmor som vävt den, hon var en hejare till att väva, virka och brodera men vävningen var nog hennes favoritsyssla. Hon hade ett speciellt rum på gården där hennes stora vävstol stod. Minns att jag satt bredvid henne på bänken när hon vävde trasmattor och slog hårt i bommen. Mäktigt!
Jag har inga egna märkta handdukar så det är verkligen på tiden. Sagt och gjort, i går kväll märkte jag upp vår första lilla handduk med ett snirkligt L som i Lundberg. Jag är väldigt svag för färgen turkos, därför valde jag såklart att brodera monogrammet i just turkost. Ska det va så ska det va ordentligt, därför ska jag även väva hanken själv i bandvävstol, de ska bli turkos/vita linneband.
Så här ser det ut än så länge. Fortsättning följer när banden är på gång… Har ni några egenbroderade linnehanddukar? Tycker det är en tradition som verkligen måste hållas vid liv!
